1738-1820 Benjamin West Locations Benjamin West RA (October 10, 1738 ?C March 11, 1820) was an Anglo-American painter of historical scenes around and after the time of the American War of Independence. He was the second president of the Royal Academy serving from 1792 to 1805 and 1806 to 1820. In 1760, sponsored by Smith and William Allen, reputed to be the wealthiest man in Philadelphia, West traveled to Italy where he expanded his repertoire by copying the works of Italian painters such as Titian and Raphael. As painted by Gilbert Stuart, 1783-84West was a close friend of Benjamin Franklin, whose portrait he painted. Franklin was also the godfather of West's second son, Benjamin. In 1763, West moved to England, where he was commissioned by King George III to create portraits of members of the royal family. The king himself was twice painted by him. He painted his most famous, and possibly most influential painting, The Death of General Wolfe, in 1770, exhibited at the Royal Academy in 1771. Although originally snubbed by Sir Joshua Reynolds, the famous portrait painter and President of the Royal Academy, and others as over ambitious, the painting became one of the most frequently reproduced images of the period. In 1772, King George appointed him historical painter to the court at an annual fee of £1,000. With Reynolds, West founded the Royal Academy of Arts in 1768. He was the second president of the Royal Academy from 1792 to 1805. He was re-elected in 1806 and was president until his death in 1820. He was Surveyor of the King's Pictures from 1791 until his death. Many American artists studied under him in London, including Charles Willson Peale, Rembrandt Peale, Gilbert Stuart, John Trumbull, and Thomas Sully. [3] West is known for his large scale history paintings, which use expressive figures, colours and compositional schemes to help the spectator to identify with the scene represented. West called this "epic representation". He died in London.  Related Paintings of Benjamin West :. | Women at the Sepulchre | Agrippina Landing at Brundisium with the Ashes of Germanicus | Burghers of Calais | King Lear | Cleombrotus Ordered into Banishment by Leonidas II, King of Sparta |
Related Artists:
CHARONTON, Enguerrand
French Northern Renaissance Painter, ca.1420-1466
Nicolai Abildgaard
1743-1809 Romanticism,Danish,Danish painter, designer and architect. His paintings reveal both Neo-classical and Romantic interests and include history paintings as well as literary and mythological works. The variety of his subject-matter reflects his wide learning, a feature further evidenced by the broad range of his creative output. In addition to painting, he produced decorative work, sculpture and furniture designs, as well as being engaged as an architect.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.